”Imitation är den ärligaste formen av smicker” skrev Charles Caleb Colton i sitt verk Lacon från 1820. Jag kom att tänka på det här citatet när vi i mitten av september stod som värdar för Creative Land Trust Summit på Kabelfabriken. Evenemanget samlade omkring 100 yrkesverksamma inom kultursektorn från 34 olika städer på fyra kontinenter för att fundera på hur konstnärer, kulturorganisationer och aktörer inom den kreativa sektorn kan garanteras arbetslokaler till rimliga priser. I fokus stod bland annat att dela med sig av välbeprövade lösningar till varandra.

Jag fick möjlighet att hålla ett anförande under evenemanget om behovet av internationellt samarbete. Den röda tråden i mitt tal kretsade kring idén om att vi är starkare ju mer vi är redo att lära av varandra.

KAAPELI grundades för 35 år sedan på tröskeln till Finlands värsta ekonomiska depression. Goda råd var dyra när pengarna inte längre räckte till och Finlands (fram till 1970-talet) största byggnad skulle konverteras till kulturändamål. Man sökte därför lärdomar från utlandet såväl som från andra samhällssektorer.

KAAPELIs affärsmodell, som bygger på ägande, hämtade sin inspiration från det kommunala bostadsbyggandet och de bolag som förvaltar dessa. Varför skulle inte ett kulturcentrum kunna drivas enligt samma princip? Man beslutade sig för att försöka och Kabelfabrikens fastighet överlämnades till ett fastighetsbolag grundat av staden. Hyresintäkterna från lokalerna beräknades räcka till för att inte bara renovera lokalerna utan även för att driva bolagets verksamhet.

I stället för en traditionell totalrenovering beslöt man att genomföra renoveringen stegvis, så att kulturcentret inte behövde stängas i något skede. Hustekniken reparerades först när dess livslängd hade nått sitt slut. På så sätt sparade man in på kostnaderna och det blev inga avbrott i hyresintäkterna. Modellen tog intryck av erfarenheter från europeiska kulturcentra som etablerat sig i industriella fastigheter.

När hyrorna på Kabelfabriken vid millennieskiftet började stiga utom räckhåll för kulturhyresgästerna, till följd av renoveringarna och återhämtningen i den finländska ekonomin, var KAAPELI återigen tvunget att ta modell utifrån. Exemplet med differentierad hyressättning hämtades från köpcentrum, vars attraktionskraft bygger på ett mångsidigt tjänsteutbud, även om alla tjänsteleverantörer inte har möjlighet att betala högsta möjliga hyra.

Efter detta har vi på KAAPELI inspirerats otaliga gånger av lösningar från våra europeiska referenscentra, vare sig det har gällt toalettutrymmen, skyltning, inredningselement, metoder för att bekämpa klimatförändringar, konsumenttjänster eller engagerandet av hyresgästgemenskapen.

Information har även rört sig i den andra riktningen. Exempelvis Telliskivi i Tallinn fick ursprungligen sin inspiration från Kabelfabriken. Även Maltfabriken i danska Ebeltoft har varit här för att hämta lärdomar till sin egen verksamhet. Kulturcentret Nová Cvernovka i Bratislava tog med sig både sin personal och lokala politiker till Helsingfors för att bekanta dem med KAAPELIs modell, och Creative Land Trust i staden Calgary har angett KAAPELI som en av sina förebilder.

Coltons citat lever och mår alltså bra än i dag, tvåhundra år senare, bland kulturcentren. Vi skulle till exempel bli mycket smickrade om någon tog efter oss och började använda deponerade konstverk som hyresgaranti i stället för finansiella garantier från konstnärshyresgästerna. Att bli kopierad är en anledning till stolthet.

- Kai Huotari, verkställande direktör för KAAPELI