I början av juni deltog jag i South by Southwest (SXSW) London. Festivalen, som hade sin start i Austin på 1980-talet, har under årtiondenas lopp vuxit till att bli en av de mest betydelsefulla konferenserna för trender inom kultur, media, teknik och näringsliv — och 2025 kom den till Europa, när SXSW London arrangerades för första gången.

Ett av årets konferens mest minnesvärda framträdanden var Alex Mahon från Superstruct Entertainments tal om evenemangens betydelse. Enligt Mahon är en av vår tids paradoxer att ensamhet upplevs mer än någonsin, trots att tekniken underlättar kommunikation mellan människor med allt mer avancerade lösningar.

Brittiska Superstruct är en av världens största festivalpromotorer och äger även Tuska- och Flow-festivalerna som arrangeras i Sörnäs strandkvarter i Helsingfors. På så sätt följde Mahons presentation naturligt företagets egna intressen. Hennes budskap stämde dock även överens med den analys som KAAPELI genomförde förra året. 

Som en del av KAAPELIs strategiarbete identifierade vi att det i vår tid finns en växande social efterfrågan på evenemang. Fragmenteringen av medieanvändningen — där var och en av oss själva bestämmer vad vi tittar på och när, har minskat antalet saker vi upplever gemensamt. Sociala medier har trängt undan traditionella nyhetsmedier, särskilt bland unga. Enhetskultur är ett minne blott, när varken kvällsnyheterna eller morgontidningen längre samlar finländarna.

Evenemang fyller det tomrum som uppstått. Vare sig det handlar om Eurovision, lejonens ishockeymatcher eller fotbolls-VM som drar igång i juni, samlar de miljontals människor för att uppleva spänningen tillsammans. Lokala evenemang, från musikfestivaler till barnens vårfester och loppmarknader, tjänar samma syfte i mindre skala.

Enligt statistik som Mahon presenterade för Superstructs räkning har musikfestivaler ytterligare en särskild egenskap som förstärker deras dragningskraft. Medan internet och sociala medier, som skulle riva barriärerna mellan människor, har förvandlats till ekokammare som förstärker sociala bubblor, har festivaler blivit mötesplatser utan sociala gränser, där människor inte känner sig kategoriserade eller stämplade. 

En investmentbankir och en sjuksköterska dansar sida vid sida framför konsertscenen, och alla har roligt. Detta gäller även om människor kommer till festivaler med mobilen i handen. Enligt Mahon använder festivalbesökare inte sina mobiler för att isolera sig från andra, utan för att dela med sig av sina upplevelser och hålla kontakten med andra festivalbesökare. Superstruct begränsar därför inte mobilanvändningen på sina festivaler, vilket är vanligt på traditionella konserter, utan utnyttjar den i stället för att förbättra festivalupplevelsen.

Jag fann något genuint övertygande i Mahons budskap, något som vi alla som verkar inom kultursektorn skulle ha nytta av att komma ihåg: låt oss föra samman människor på lika villkor, omfamna ny teknik och lita på innehållets kraft och besökarnas omdöme.

- Kai Huotari, verkställande direktör för KAAPELI